Entomologiska Föreningen i Östergötland

Det finns numer en lång tradition av inventeringar på brandfält i Östergötland, allt som oftast i Länsstyrelsens eller kommuners regi. Nicklas Jansson, Håkan Andersson och Sven Lennartsson har alla bidragit via såväl fall- som fönsterfällor och fritt sök sedan slutet på 90-talet, och nu har jag börjat ge mig in i deras fotspår.

Det har främst artbestämts skalbaggar, men även en del skinnbaggar, flugor och steklar. Landskapsfynden har stått som spön i backen - rariteterna likaså! Då man i landskapet i övrigt i mångt och mycket har fokuserat på ädellöv så har studierna av brända tallar och granar gett ett gott komplement. Arter som jätteknäppare (Stenagostus rufus), kolsvart trädbasbagge (Sphaeriestes stockmanni) och ragghornig kamklobagge (Hymenophorus awajewi) får ju vilken kräsen entomolog som helst att börja drägla.

Under 2023 så fick jag äran att inventera två brandfält i Ydre, i Stutagölens och Skirsjöskogens naturreservat, med hjälp från Claud och Louise. Långa fältdagar, kanotpaddling för att ta sig till ett av objekten, släpandet av tunga dunkar glykol och sot i varenda skrå av kroppen var väl värt det. Det finns en längre rapport på Länsstyrelsens hemsida, för den nyfikne. Där finns även en tabell över intressanta arter funna på andra östgötska brandfält som då kan jämföras dem emellan.

Så vad fann vi i Ydres djupa skogar? Höll förväntningarna och förhoppningarna? Då det var min första inventering på brandfält så visste jag inte riktigt vad jag skulle tro, så allt kom som positiva överraskningar. Och nog fanns där guldkorn!

Till exempel när jag vid en minipaus i uppsättningen av fönsterfällor satte mig ner och bröt loss bark på brandskadade tallar och fann den (åtminstone i Götaland) mytomspunna arten bred trollknäppare (Danosoma fasciatum). Eller när jag vid en tömning direkt reagerade på en smärre duns i silen då en jätteknäppare visade upp sig (sannerligen en jätte!). Eller den vackra spindelbocken (Aegomorphus clavipes) som när den torkade till visade upp en prakt värdig sin ståtliga skalbaggsfamilj (är det vår snyggaste långhorning?).

Fynden var många, egentligen för många för att nämna här, och de fick heller inte plats i rapporten. Gladast av allt blev jag nog kanske ändå för franstandad barkskinnbagge (Aradus erosus), en art jag aktivt letat efter i flera år. Just barkskinnbaggarna (Aradidae) är en familj jag verkligen fastnat för, och jag hoppas få stöta på än fler arter under kommande år. Inom fågelskådningen pratar man ibland om att man kan "limma" en sida i fågelboken, att när man väl har sett alla arter på ett uppslag så kan man limma igen dessa sidor. Det vill jag göra med barkskinnbaggarna (fast jag vill helst inte limma ihop min fina finska bok där de beskrivs, den går inte att få tag på längre...)!

Under 2025 så kommer jag inventera ett brandfält i Hästenäs kyrkskog, bara några hundra meter från ett annat brandfält som Sven Lennartsson inventerade för exakt 10 år sedan. Hans fynd var spektakulära, så den här gången drömmer jag om rariteter. Jag lär nog inte bli besviken, skulle jag tro.

I och med årets årsmöte så tackades Kjell av för närmare 40 år (!) som ordförande då han valde att kliva åt sidan för att låta någon annan ta över, nämligen undertecknad själv. Kjell har varit kittet och motorn i föreningen under alla år som jag har varit medlem, och jag förmodar att detsamma gällde decennierna innan det, sedan urminnes tider då allt startade (det ryktas om 1800-talet).

Att fylla Kjells skor, att ersätta hans roll och ta hans plats är smått omöjligt - jag fick äran att göra något snarlikt när jag började på Länsstyrelsen i takt med att Kjell trappade ner. Det är alltså ingen ny situation för mig, och jag har insett att det inte går att ersätta Kjell utan man får göra sitt bästa och rida på vågen han har skapat. Tur nog så sitter han kvar i styrelsen - lite tips & trix räknar jag med att få tillgång till under resans gång. Onödigt att uppfinna hjulet på nytt!

Kjell är anledningen till att jag idag sysslar med småkryp. Mina studier vid Linköpings universitet var länge fokuserade kring etologi snarare än entomologi, och när jag 2016 träffade Kjell för första gången så var jag en vilsen fågelskådare, nyanställd vid naturum Tåkern, utan någon som helst koll på insekter.

Nu ska herr Blixt lära sig allt man kan om sandmaskrosor var det första Kjell sade till mig, samtidigt som han med seriös blick och stadig hand gav mig boken Sandmaskosor i Sverige och Danmark att studera under lunchen. Jag hade fått uppleva min första dos av Kjells karakteristiska sinne för humor, men jag förstod det inte och började bläddra i boken. Paniken kröp sig på när jag förstod hur komplicerat det var med maskrosor...

Mina två säsonger vid naturum Tåkern var omvälvande. Från att tidigare inte kunna mer än Östergötlands dagfjärilar så introducerades jag omgående till skalbaggar, skinnbaggar, trollsländor och mycket, mycket mer. Kjell och jag började tävla i antalet kryss, jag pluggade latin och TVn hemma byttes mot en nyinköpt stereolupp. Från att inte ha brytt sig om småkryp vid något tillfälle under mitt liv så blev det helt plötsligt hela min identitet - den effekten hade Kjell på mig mer eller mindre omgående.

Många goda minnen från dessa år, som när jag på tre meters håll (!) frågade Kjell om en skalbagge som han slängde ett öga på i 0,3 sekunder innan han mumlade Dolichosoma lineare samtidigt som en ny prilla sattes in. Eller när vi vittjade vår åtel bakom naturum-huset som bestod av en sutare, diverse möss, någon gammal snok och en överkörd duva, där Necrobia violacea sprang runt i mängder vilket gjorde Kjell glad. Hans entusiasm smittade av sig, och här sitter jag idag, med entomologin som min huvudsyssla såväl professionellt som på fritiden. Så det kan gå!

Nu senast har jag fått vara med Kjell att inventera kring Tåkern, och jag slutar aldrig förundras över hans energi, engagemang och viljan att hitta nya arter - något jag försöker ta efter. När jag hittar något nytt, något spännande eller något ovanligt så är min första tanke alltid "jag måste maila Kjell!".

Just energi och engagemang är det jag tar med mig i min nya roll som ordförande, och hoppas att föreningen fortsatt kan drivas med samma kvalitet så som det har varit sedan begynnelsen. Tack Kjell, för ditt driv under alla dessa år och för att jag får ta över. Jag räds nu att han får mer fritid för att finna fler arter, då vi fortfarande tävlar om vem som har flest kryss i Östergötland. Det dröjer nog fortsatt några år innan jag har en chans att gå om min mentor...