Författare: Torbjörn Blixt

Ytterligare ett bärfisår går till handlingarna och vi kan nu stolt konstatera att det är dags att runda av Bärfisprojektet i Östergötland efter 2024. Vi har hållit på sedan 2018 vilket gör att projektet kommer landa på sju inventeringssäsonger. Det här är två år längre än tidigare genomförda projekt i föreningens regi, men det har känts befogat då vi har varit något färre inventerare samtidigt som mycket har hänt i bärfisarnas värld under åren som gått.

Jag skojade länge om att projektet tar slut först när någon hittar mjölonbärfis (Phimodera lapponica) i landskapet, men då det kan dröja så fick jag ta ett steg tillbaka och fundera på vad vi har åstadkommit och när det skulle anses vara tillräckligt. Redan i somras kändes det som att ett avslut var nära, och när Christian Williams dängde in den efterlängtade sydliga rovbärfisen (Pinthaeus sanguinipes) så satt den som spiken i kistan. Fem nya landskapsfynd, fynd av tidigare "ovanliga" arter, utökad kunskap om arternas biologi - ett fantastiskt jobb och resultat tack vare föreningens medlemmar!

Jag vet att det fortfarande finns otroligt mycket kvar att upptäcka i landskapet, men man måste dra snöret någon gång. Med det sagt så skulle jag vilja uppmana alla Östergötlands bärfisentusiaster att köra in i kaklet med följande fokus:

• Fler fynd av jolster- och trybärfis (Elasmostethus brevis/minor)! Dessa är relativt enkla om man bara är uppmärksam på substratet, vore kul att kartlägga dem än mer.
• Fler fynd av blåbärsbärfis (Elasmucha ferrugata)! Den lär finnas mer eller mindre överallt så fort man finner tätare blåbärsbestånd i skogsbygd, och man får ofta flera andra bärfisar i håven, inte minst spetsrovbärfis (Picromerus bidens). Man får även blåbär i håven. Win win!
• Fler fynd av spindelörtskinnbagge (Canthophorus impressus) - det återstår några få kända lokaler där den inte är funnen under projektperioden, och än går det att göra nyfynd!
• Fler fynd av klotbärfis (Coptosoma scutellatum) - leta i ruderatmarker och vägkanter i rutorna bredvid dem med känd förekomst!
• Fler fynd av bräsmabärfis (Eurydema dominulus). Bra tips är att via Artportalen söka fram större bestånd av bräsmor och sedan slaghåva järnet!
• Fler fynd av harrisbärfis (Piezodorus litoratus). Ser du en blommande harrisbuske i sommar så stanna och banka, slaghåva eller bara stirra, ofta så hittar man dem relativt enkelt!

Slutligen så finns fortsatt några potentiella landskapsfynd kvar, även om de flesta "lätta" nu redan är funna. Följande arter och platser är värda att jaga efter:

• Större rovbärfis (Arma custos). En art på framfart i sydost, håll koll utmed kusten och E22an!
• Mjölonbärfis (Phimodera lapponica). Jag har lagt otaliga timmar söder om Tidersrum, så just nu tror jag mest på den norra skogsbygden mot Södermanland och Närke. Sandiga tallskogar med mjölonmattor!
• Kålsugare (Eurydema ornata), även den i sydost. Skulle dock likväl kunna dyka upp i valfri trädgård.
• Hammarbärfis (Podops inunctus), en art med märklig biologi då den övervintrar på torrare marker och sedan under sommaren hittas vid fuktigare områden som stränder och våtmarker. Återigen - sydost!
• Rhaphigaster nebulosa - en av våra nyare arter i Sverige, den kan dyka upp varsomhelst utmed tågnätverket. Sök på banvallar, lokstall och annan tågrelaterad infrastruktur, tex Mjölby, Linköping och Norrköping.
• Torrgräsbärfis (Eurygaster maura) -  Ser man en Eurygaster på torr mark så bör det klicka till i skallen - fota antenner och samla in!
• Sanddynbärfis (Phimodera humeralis) - ett långskott av rang. Fallfällor eller utdrivning på finare, stora sandstränder som tex i Motalabukten eller ut mot kusten. Man vet aldrig! Den finns i Finland, så varför inte.

  

Det kommer bli åtminstone någon exkursion under året och jag hoppas att vi kan avsluta på topp med roliga arter och fina upptäckter. Oavsett så känns hela projektet redan lyckat och jag är glad över att Kjell frågade om jag ville ta mig an rollen som projektledare, trots att jag till en början inte kunde någonting om artgruppen. Nu sitter jag här, med bärfislitteratur från halva Europa och drömmar om att resa till världens alla hörn i jakt på bärfisar. Vad hände med fågelskådaren Torbjörn egentligen?

2024 - sista året. Nu kör vi!

Såhär i semestertider så har jag ett utmärkt utflyktsförslag som kombinerar såväl nytta som nöje och naturvård - ut och leta spindelörtskinnbagge!

Spindelörtskinnbagge (Canthophorus impressus) är Östergötlands enda rödlistade bärfis, och sannolikt den mest hotade. Arten är monofag - det vill säga att den enbart lever på en växt - nämligen spindelört (Thesium alpinum). Spindelört är i sig rödlistad och tämligen ovanlig i dagens landskap, och bärfisen därmed likaså.

Tack vare Tommy Karlssons omfattande arbete med spindelörtskinnbaggen inom ramen för dess åtgärdsprogram så har vi idag en god kunskap om artens utbredning, som är direkt knuten till förekomsten av spindelört. I Östergötland finner vi bärfisen från Linköping i norr (Sveriges nordligaste utpost, mig veterligen även den nordligaste kända platsen i världen för arten?) ner till Fruhammar i söder, i höjd med Österbymo (se Artportalen).

Sedan Bärfisprojektet startade så har vi bekräftat spindelörtskinnbaggens förekomst i fem atlasrutor, men det finns moderna fynduppgifter från åtta av dem. Det saknas alltså fynd av spindelörtskinnbagge från minst tre lokaler, och det vore väldigt kul att kunna konstatera dess förekomst på alla tidigare kända platser, eller åtminstone inom alla tidigare kända atlasrutor.

Följande platser behöver återbesökas:

https://www.artportalen.se/Sighting/12982851
https://www.artportalen.se/Sighting/67431571
https://www.artportalen.se/Sighting/13520335

Jag har själv besökt alla tre lokaler, vissa flertalet gånger, men spindelörtskinnbagge är ökänt svårfunnen och smiter gärna iväg utmed marken. När man finner spindelört så är det värt att lägga sig på alla fyra och försiktigt krypa runt och krafsa kring plantorna i jakt på bärfisen. Bärfisen i sig är omisskännlig - det finns ingen annan svensk art som är lik den.

Spindelört som växt är i sig tämligen anonym och väldigt liten, så det krävs tålamod och skarpa ögon att finna den från första början. Såhär års är den något blekgul/ljusgrön och vissa exemplar blommar fortfarande. Det finns gott om lokaler i Östergötland som hyser spindelört, dock utan fynd av spindelörtskinnbagge, så det kan även vara värt att via Artportalen leta fram lokaler för spindelört i jakt på ära och berömmelse för att ha hittat nya lokaler för den sällsynta bärfisen!

Om någon har funderingar kring lokalerna så tveka inte att höra av er - och lycka till om ni ger er iväg!

 

Den ständiga kampen - Linköping mot Norrköping! Akademikerstaden mot arbetarstaden, storebror mot lillebror. Tävlandet tar aldrig slut och nu har det även nått bärfisarnas land. Inom bärfisprojektet i Östergötland finns det nu två atlasrutor som sticker ut rejält sett till antalet noterade arter mellan 2018 tills nu: ruta 08G8c med 36 noterade arter, och ruta 08F4g med 34 noterade arter. Den ena i Norrköping, den andra i Linköping. Spänningen är olidlig!

Just nu leder Norrköping knappt, men vi är inne på upploppet så vad som helst kan hända. Förutom att det är en rolig detalj inom projektet så är det även högintressant rent projektmässigt - hur många arter bärfisar kan vi nå inom en atlasruta i landskapet? Vi har i dagsläget minst 43 bofasta bärfisar i Östergötland, så visst vore det möjligt att då nå tex 40 i en och samma ruta? Tanken med det här inlägget är att sporra er till att boosta dessa siffror och köra in i kaklet - maxa rutorna!

Ruta 08G8c - Västra Norrköping och sydöstra Glan
En ruta med mycket fina fynd av bland annat vitbrämad taggbening (Legnotus limbosus) och större markbärfis (Sciocoris homalonotus) - två östgötska rariteter. Det mest uppenbara som saknas är arterna jolster- och trybärfis (Elasmostethus brevis/minor), tvåfläckig taggbening (Adomerus biguttatus), samt de lite svårare och mer tveksamma mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa) och bräsmabärfis (Eurydema dominulus). Är det möjligt att nå 40 arter? Absolut - men det kommer krävas arbete!

Ruta 08F4g - Linköping och Tinnerö
Även här många fina fynd med arter som större markbärfis och mörkhårig sköldskinnbagge, men det som saknas är kanske inte lika enkelt som för Norrköpings-rutan. Här behöver vi hitta svartvit taggbening (Tritomegas bicolor), bukprickig björkbärfis (Elasmucha fieberi) och blå rovbärfis (Zicrona caerulea) - arter man inte bara hänger in på en kvart direkt! Däremot så saknas fortfarande mindre rovbärfis (Rhacognathus punctatus) vilket rent teoretiskt bör vara den lättaste av dem alla.

Så - vem kommer ta hem bärfiskampen i Östergötland? På förhand ser det onekligen ut som om Norrköpingsrutan ligger bäst till, såväl sett till befintligt antal noterade arter som till vilka arter som återstår. Men det är inte slut än på ett tag, och man ska aldrig underskatta Stångådalens mångfald. Må den bästa staden vinna! Och vem vet, kanske Motala-rutan som i dagsläget hyser 31 arter har en stark spurt...