Kategori: Insekter

Jag minns när jag satt med listan över noterade arter Pentatomoidea i Ög inför starten av Bärfis-projektet och började drömma om vad som komma skall, med förhoppningar om spännande arter och nya landskapsfynd . En av arterna som tidigt seglade högt upp på önskelistan var större markbärfis (Sciocoris homalonotus). I landskapskatalogen än så länge bara noterad från Sö och Up, men det finns även spridda fynd från andra delar av landet (Öl, Gä, Vs, Nä och Sk). Inga av dessa är dock validerade via belägg och jag ställer mig själv tveksam till några av dem. Men Sö och Up - då bör den även kunna finnas i Ög!

Redan 2018 så gjordes det faktiskt fynd av mycket troliga individer av större markbärfis i Linköpings kommun, men dessvärre saknas beläggexemplar och jag har ännu inte tagit mig dit för att leta själv. Jag tror att artbestämningen stämmer efter att ha fått se bilder, men vill helst ha ett i handen för att vara säker då det trots allt handlar om landskapsfynd. Men så, den 1 juni i år så hände det som jag längtat efter sedan 2017 - en förmodad större markbärfis, insamlad!

Då Monika är för blygsam för att välförtjänt stoltsera med alla de magnifika och otroliga fynd som görs av henne i Motala stads närnatur - och inte minst i Sjöbo-Knäppans naturreservat - så tog jag mig friheten att nu göra det åt henne (efter att ha fått ett godkännande såklart).

Jag ser framför mig att det var en solig dag, sommaren hade precis kommit igång efter en kall vår. Det myllrade av liv i den nyanlända värmen och den förlängda vinterdvalan för de lite mer värmekrävande arterna hade tärt på krafterna. Markbärfisar är tämligen strikt marklevande arter, man får dem sällan i slaghåven och ser dem nästan aldrig uppe i vegetation. Det måste ha varit kombinationen av en sen vår som snabbt växlade över i varm sommar som lockat upp denna individ - för den hittades sittandes på en stängselstolpe, i full njutning av den starka solen!

Jag vet inte hur många stängselstolpar Monika har kollat på genom åren i Sjöbo-Knäppan, men att gissa på tusentals är sannolikt en underdrift. Alla dessa år av inventeringar av såväl stolpar som förna, lyftandet av stenar och stockar, pillandet i gräshögar och annat bös - ändå så har alltså den större markbärfisen undgått henne. Det säger mycket om hur svårfunnen arten är, vilket sannolikt förklarar utbredningskartans något splittrade fyndbild. Jag har hela tiden trott att den fanns i Ög, men att hitta den är en annan femma...

Efter fyndet var Monika själv inne på att det var just större markbärfis, så hon skickade den till mig för bekräftelse. Jag kunde konstatera att det banne mig var en sådan, men då det handlade om ett landskapsfynd så skickade jag den till C3 för ytterligare bekräftelse för att vara säker.

Med orden "det är verkligen den" så bekräftade även C3 fyndet - en 8 mm lång hona - och den första större markbärfisen (Sciocoris homalonotus) i Ög är nu ett faktum. Helgen är räddad!

Trots att vi nu är inne på det fjärde (!) året av fem inom projektet så bar det den 6 juni 2021 av mot Söderköpings outforskade trakter för blott den andra gången i ordningen när det kommer till exkursioner inriktade på bärfisar. Ofördelaktigt väder och det dära viruset har satt stopp i maskineriet, men denna härligt varma nationaldag samlades i alla fall sex tappra själar för att besöka två 0-rutor i projektet med förhoppningar om spännande arter.

Två lokaler var rekade via ortofoto samt sökningar på tidigare fynd av intressanta insekter. Jag rör mig själv sällan i Söderköpings kommun så värst mycket om det inte är via jobbet, men då jag i princip alltid stöter på roliga arter och givande miljöer så kändes dagen på förhand lovande.

Första stoppet förlades strax öster om Skåra, i vacker mellanbygd med varierande mängd bryn, mindre hällmarker i odlingslandskap samt en del ruderatmark utmed vägarna. Just de intressanta bärfisfynden uteblev något, men vi skrapade ändå ihop totalt 10 vanliga arter på kort tid. Desto roligare var dock 2 ex av prickig flinkspindel (Phrurolithus minimus), rödlistad som VU och väldigt sällsynt i Östergötland! Det var Monika som dängde, såklart.

Vid lunch begav vi oss sedan vidare mot nästa ruta där ytterligare eskapader planerades äga rum, och jag hann knappt stiga ur bilen innan en skalbagge flög förbi mig i ögonvrån. Jag minns tydligt att jag tänkte "ytterligare en röd Cantharidae", men trots detta så fångade jag instinktivt krypet i flykten och kikade mer noggrant. Det visade sig vara en rödvingad kapuschongbagge (Bostrichus capucinus), även den rödlistad som VU och blott det tredje fyndet i kommunen, det första sedan 1957 då Gustav Wängsjö fann arten i samma trakter. Hazaa!

I alla fall - bärfisar var det ja, eller letade vi bara annat? Nej då! Den här lokalen, sydväst om Kolbo, bjöd på en större variation av miljöer och desto roligare fynd. En mindre rovbärfis i brynet vid våtmarken, en violbärfis på hällmarkerna i den gamla betesmarken, en mörkstreckad spetsnäsa i brynmiljöerna och en mörk markbärfis i ett fuktstråk i en glänta. En grön enbärfis inmundigade enbär för fullt i ett av brynen också. Succé! Många roliga och vackra arter, vissa lite ovanligare än andra, vilket gjorde att dagen ändå inte kändes helt förgäves. Totalt noterade vi 14 arter i rutan på kort tid, vilket får ses som godkänt.

Inte ens den alltid så enträget långsamma, sega och oförlåtande "helgen är slut nu ska alla hem"-kön genom Söderköping gjorde mig irriterad denna dag, så nöjd var jag i bilen hem 🙂

Skinnbaggar (Heteroptera) var en period det jag fascinerades mest av, inte minst pga deras hemimetabola utveckling kontra skalbaggarnas holometabola. Med enbart 625 bofasta arter i Sverige är det en behändig artgrupp med en hel del kluriga artkomplex och utmanande bestämningar. Vare sig man vill eller inte (det vill man) så ligger de där i håven eller på slagskärmen när man är ute och inventerar, så varför inte ta en extra kik? I och med mitt arbete med Bärfisprojektet så måste jag ju hålla koll på åtminstone 53 av dem - kan lika gärna ta mig an de övriga ca 570 arterna också!

Cydnidae - Tornbensskinnbaggar
Mårataggbening (Legnotus picipes, LC)
1 ex, slaghåvad, torräng, Trafikplats Ryd, 2020-04-22.
Innan vi drog igång Bärfisprojektet så fanns det i Artportalen inga noterade fynd av arten och C-C. Coulianos hade ej noterat den i Ög i landskapskatalogen från 1976. Den är dock sannolikt något förbisedd (eventuell spridning norrut de senaste decennierna kan jag inte kommentera) och har sedan 2018 nu noterats på ett flertal ställen i landskapet med 17 fynd. En liten men karakteristisk art, något lik vitbrämad taggbening (Legnotus limbosus) men under lupp lätt skild via ett flertal tydliga karaktärer. Mårataggbening är något av en signalart så jag blev inte förvånad att finna den på torrängen vid Trafikplats Ryd, en av mina favoritlokaler i Linköping. Lyckades göra ytterligare två fynd av arten under året - en härlig bekantskap! Slag- eller skraphåva på torra, sandiga marker med måror, alternativt sålla bland dem, så kommer du säkerligen finna någon nästa år.

Större taggbening (Sehirus morio, LC)
Flera ex, födosökande på oxtunga, Lönsås grustag, 2020-05-29.
En stor och vacker bärfis med sina ljust vita vingmembran i kontrast med den i övrigt svarta kroppen gör den till något av en favorit. Sin storlek till trots får den anses smått förbisedd och det finns idag 17 fynd i Ög på Artportalen, det tidigaste från 2016. Arten är dock noterad i landskapskatalogen från 1976 och det finns garanterat fler lokaler att finna. Då jag ombad folk leta specifikt efter den på oxtunga under försommaren så damp med ens 6 nya fynd upp och arten är inte så ovanlig som man kan tro. Grustag, torrmarker och vägkanter med oxtunga - där har man sin chans! Ibland i blomställningen, födosökandes, dock desto mer ofta under bladrosetten och på marken runt stambasen. Håll dock utkik efter den mindre taggbeningen som är förrädiskt lik - mät dem alltid, kolla membran och bronsglans.

Tvåfläckig taggbening (Adomerus biguttatus, LC) - 9e fyndet i Ög på AP
1 ex, frispringande, hygge, Norra Trollfall, 2020-07-31.
Det här är märkligt. Noterad i landskapskatalogen, men inga fynd i AP fören projektet kom igång, nu uppe i 10 fynd totalt i landskapet. Ovanlig, skulle man  kunna tro, men icke! Arten är mer knuten till skogliga miljöer där man sällan letar bärfisar, men jag är övertygad om att den ändå är tämligen allmän. Otroligt vacker och omisskännlig art som är en av de vackraste bärfisarna tycker jag, hoppas vi hittar fler de kommande åren!

Pentatomidae - Bärfisar
Jallabärfis (Jalla dumosa, LC) - 15e fyndet i Ög på AP
1 ex, slaghåvning, ljunghed/naturbetesmark, Godegård, 2020-08-07.
Andra gången jag lyckades hitta min favoritbärfis! På en något igenvuxen naturbetesmark i norra delarna av Motala kommun, på en gammal trumgräshoppa-lokal, lyckades jag slaghåva fram en imago. I håven låg även en nymf i femte stadiet av mörk markbärfis (Sciocoris umbrinus) - vilken dag! Jag fortsatte håva ett bra tag till i hopp om fler individer men lyckades inte hitta någon av arterna igen. Lokalen genererade dock trevliga fynd av röd örtlöpare (Lebia cruxminor), Capsodes gothicus (6e lokalen i Ög) och en tvåvinge ni får läsa mer om i mitt inlägg om årets Diptera. Jallabärfis är en god signalart och 13/15 fynd på Artportalen är från projekttiden. En något otypisk lokal, men i litteraturen anges att den kan gå på ljunghedar, vilket lokalen nästan kändes som på sina ställen.

Tingidae - Nätvingar
Acalypta marginata (LC) - 1a fyndet i Ög på AP, noterad i landskapskatalogen (1976)
1 ex, skraphåvad, naturbetesmark, Slefringe, 2020-04-26.
Nätvingar (Tingidae) får jag aldrig nog av. Stöter inte på dem så ofta men blir alltid glad när det händer. I våras skraphåvade jag fram en Acalypta som jag inte bestämde fören i december - men den som väntar på något gott! En av de minsta arterna i släktet, något långsmal och med tydliga horn i pannan. Mycket kul!

Reduviidae - Rovskinnbaggar
Coranus aethiops (LC) - 5e fyndet i Ög, 2a lokalen
Många ex, vilande, Häradskär, 2020-09-13.
Häftig art med bara 29 fynd i hela landet och den är inte ens med i landskapskatalogen från 1976. Sannolikt något förbisedd och möjligen så hade man inte koll på den förr? Anses i Storbritannien vara en postglacial relikt, man upptäckte den i äldre material från 70- och 90-talet så sent som 2014. Föredrar fuktigare lokaler verkar det som, jag fann mina exemplar strax utanför ett alkärr i skärgården, under Verbascum. Håll koll efter den bland mossar och myrar och våtmarker!

Rhyparochromidae - Markskinnbaggar
Graptopeltus lynceus (LC) - 3e fyndet i Ög på AP
1 ex, frispringande, grustag, Yxnerum, 2020-05-24.
En hel familj vars fyndbild jag tror är lite missvisande då den innehåller många snarlika, bruna och "tråkiga/oansenliga" arter. Kikar man lite närmare så är dock variationen stor och familjen en trevlig bekantskap. Finns bra litteratur (danskarna kan!) och karaktärerna är oftast hyfsat enkla att lära sig. G. lynceus är dock rätt så oansenlig, det får jag väl erkänna...

Plinthisus brevipennis (LC) - 3e fyndet i Ög på AP
1 ex, slaghåvad, igenväxt naturbetesmark, Motala, 2020-05-28.
Garanterat förbisedd - om inte för dess storlek så möjligen för att arten vid en första anblick kan tas för en ung nymf av någon annan art om man finner den som brachypter. Den är dock väldigt lättbestämd och vacker i sin enkelhet.

Miridae - Ängsskinnbaggar
Calocoris roseomaculatus (LC) - 6e fyndet i Ög på AP
10 ex, slaghåvade, naturbetesmark, Isberga NR, 2020-06-27.
En art vars frånvaro i Ög på Artportalen förvånar mig något, då den är slående karakteristiskt, relativt stor och återfinns på vanliga växter.