Ut i naturen – Sida 4 – Entomologiska Föreningen i Östergötland

Ut i naturen November

Rolf9 november, 2019Lämna en kommentar

Denna gång tänkte jag inte skriva om vad vi kan göra ute i naturen under November månad, utan jag vill berätta om våra fina ödlor som vi har här i Östergötland. För er som trodde att jag skulle skriva om insekter denna gång får hållas till tåls till senare tillfälle.

I Valdemarsvik och Åtvidabergs kommuner finner vi alla tre arter av ödlor. Det är Sandödlan, Skogsödlan och Kopparödlan. Den jag ska prata om idag är Sandödlan, som är känd som den vacker ödlan och då syftar jag främst på hanen.

Hanen har nästan en smaragdgrön färg under lektiden på våren. Den är även en av dom mest ovanlig ödlearterna i Sverige. Och som tur är så finns den här i Valdemarsvik samt i angränsande kommuner i sydöstra Östergötland. Om man har lyckats att skrämma ödlorna så att dom gömmer sig. Då är hanen betydligt djärvare än honan, det tar ca 5 till 10 minuter innan honan kryper fram. Hanen där i mot kommer fram efter 10 sekunder, i alla fall med de hanar som jag har fotograferade.

Under dom senaste 15 till 20 åren så har den minskat kraftigt i antal. I Valdemarsvik har den försvunnit från 8 kända lokaler. Sandödlan är därför rödlistad som ”sårbar” (VU) och föremål för ett särskilt åtgärdsprogram.

Om man ska nämna något positivt, kommer den globala uppvärmningen att öka förutsättningarna för sandödlan existens. Tack vare ett varmare klimat kan den då, sprida sig ända upp till Dalarna. Enligt Artportalen finns det några inrapporterade fynd som är validerade ifrån Dalarna. Om nu allt går vägen för den värme älskande ödlan, vill säga.

Sandödlan är en ganska kraftig ödla som blir upp till ca 22 till 24 cm från nos till svansspets och har 4 små plåtar mellan näsborren och ögat. Deras grundfärgen är gråbrun, uppbruten av så kallade ögonfläckar med mörka fläckar med vit kärna. Sandödlan trivs i torra miljöer med lågväxande ört- eller buskvegetation i anslutning till sandiga öppna fält. Jag har funnit mina ödlor på sydsluttningar i sand- och grustäkter samt längs med banvallen där det blir lite varmare. Hanarna ligger ofta på varma stenar och spana ut över sina domäner.

Hanar av Sandödlor hävdar sina revir genom att brottas. — Hanar av Sandödlor hävdar sina revir genom att brottas med sina konkurrenter.

Väl mött ute i naturen Rolf Kokkonen

Ut i naturen Oktober 1

Rolf20 oktober, 20191 kommentar

Så länge det inte har fallit ner snö och inte för mycket kallgrader så kan man plocka svamp ända in i December. Vi får se hur det går med det i år. Det finns många goda och nyttiga matsvampar i naturen. Är ni som jag så finns det bara en svamp som jag plockar hem, nämligen kantarellen. Det är väl i första handen den svamp som dom allra flesta känner igen. Det finns 6 arter av kantareller i Sverige.

Den första på säsongen är blek kantarell som växer under sommaren. Och det är den jag brukar plocka i första hand. Det är min favorit bland kantarellerna efter som den har lite kraftigare smak än den vanlig kantarell. Regnar det mycket under Juni så kan man plocka dessa delikatesser redan till midsommaren. Starta midsommarafton med en kantarellsmörgås, det är inte dumt det.

Kantarellen har varit en känd matsvamp ganska länge. Mykologins "fader" Elias Fries (1794-1878) påpekade tidigt att kantarellen var en av de få svampar som folk runt om i landet ansåg ätliga.
Med sitt karakteristiska utseende och tydliga smak är det en svamp som är näst intill omöjlig att förväxla med någon giftig art, vilket har gjort den till en av de absolut populäraste matsvamparna för amatörplockare.
Säsongen är vanligen juli-oktober. Blek kantarell - Cantharellus pallens, Kantarell - Cantharellus cibarius, Rödgul trumpetsvamp - Cantharellus lutescens, Trattkantarell - Cantharellus tubaeformis

Väl mött ute i naturen Rolf Kokkonen

Ut i naturen September

Rolf8 september, 2019Lämna en kommentar

Nu när hösten kommer innebär det inte att insekterna slutar att flyga. Bland annat flyger många arter av trollsländor långt in i Oktober. Och får vi en varm November, ja då kan de även flyga även denna tid på året. Det gäller även fjärilar, bärfisar och humlor. Bland annat kan en tredje generation av Mindre guldvinge flyga, men det är väldigt sällsynt.

Trollsländor har ni säkert sett flyga lite var stans, dom flyger gärna in vid sjöar och vattendrag. Men har ni sätt vilka vackra och färgglada insekter dom är? Det är väl klart att ni har sätt det. Dessa trollsländor är insektsvärldens svalor som kan gör otroliga akrobatiska flygningar över vattenytan. Speciellt när de jagar andra insekter som flugor och mygg, då går det undan vill jag lova. Och då hinner man inte se deras vackra färgteckning. Då kan det vara bra med en hov och fånga in dem, eller smyga sig fram när de har satt sig på någon gren.

Stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus Hane

Stenflodtrollsländan finns vid rinnande vattendrag som en liten bäck eller en å. Denna bild är tagna vid en å som heter Fänån, det är en långsamt rinnande å. Stenflodtrollsländan är den vanligaste flodtrollsländan i Sverige. Trollsländan finns från Dalarna och Medelpad och ända ner till Skåne.
Bakkropp 31-38 mm, bakvingen 25-35mm. Utvecklingstiden från ägg till imago är tre till fem år. Flygtid från Maj till Augusti.

Vinterflickslända är en sådan trollsländeart (smaragdflicksländor)som flyger sent på året. Det beror på att det är vår enda art av trollsländor som övervintrar som vuxen individ. Citronfjäril och Nässelfjäril är några arter av fjärilar som övervintrar som vuxna.

Vinterflickslända färgteckning går i väl kamouflerade bruna och gulaktiga nyanser, mörkare på ovansidan av kroppen än på undersidan. Både hane och honan ser lika ut. Vingarna är genomskinliga med brunaktigt vingmärke. Bakkroppens längd är 27 till 30 millimeter. I Sverige finns den i Skåne, Blekinge, Östergötland och på Öland. I Sverige är arten mindre vanlig men i Europa är den mer allmän. Man kan få se vinterflicksländans främst i insjöar och våtmarker med riklig vegetation, som kärr och dammar.

Vi har fått in nya arter av trollsländor i vårt land på senaste tiden. En av dessa arter är Vandrande ängstrollslända som har bara funnits några år. Och denna art har spridits ända upp till Uppsala och då främst längs med kusten. Denna hane fann vi i Hulöhamn i slutet av Juni månad.

Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii **Hane**

Till sist måste jag ta med en bärfis, efter som det pågår ett projekt i föreningen. Det blir på en Jallabärfis som sitter på ett grässtrå.

Väl mött ute i naturen Rolf Kokkonen