Jag minns när jag satt med listan över noterade arter Pentatomoidea i Ög inför starten av Bärfis-projektet och började drömma om vad som komma skall, med förhoppningar om spännande arter och nya landskapsfynd . En av arterna som tidigt seglade högt upp på önskelistan var större markbärfis (Sciocoris homalonotus). I landskapskatalogen än så länge bara noterad från Sö och Up, men det finns även spridda fynd från andra delar av landet (Öl, Gä, Vs, Nä och Sk). Inga av dessa är dock validerade via belägg och jag ställer mig själv tveksam till några av dem. Men Sö och Up - då bör den även kunna finnas i Ög!
Redan 2018 så gjordes det faktiskt fynd av mycket troliga individer av större markbärfis i Linköpings kommun, men dessvärre saknas beläggexemplar och jag har ännu inte tagit mig dit för att leta själv. Jag tror att artbestämningen stämmer efter att ha fått se bilder, men vill helst ha ett i handen för att vara säker då det trots allt handlar om landskapsfynd. Men så, den 1 juni i år så hände det som jag längtat efter sedan 2017 - en förmodad större markbärfis, insamlad!
Då Monika är för blygsam för att välförtjänt stoltsera med alla de magnifika och otroliga fynd som görs av henne i Motala stads närnatur - och inte minst i Sjöbo-Knäppans naturreservat - så tog jag mig friheten att nu göra det åt henne (efter att ha fått ett godkännande såklart).
Jag ser framför mig att det var en solig dag, sommaren hade precis kommit igång efter en kall vår. Det myllrade av liv i den nyanlända värmen och den förlängda vinterdvalan för de lite mer värmekrävande arterna hade tärt på krafterna. Markbärfisar är tämligen strikt marklevande arter, man får dem sällan i slaghåven och ser dem nästan aldrig uppe i vegetation. Det måste ha varit kombinationen av en sen vår som snabbt växlade över i varm sommar som lockat upp denna individ - för den hittades sittandes på en stängselstolpe, i full njutning av den starka solen!
Jag vet inte hur många stängselstolpar Monika har kollat på genom åren i Sjöbo-Knäppan, men att gissa på tusentals är sannolikt en underdrift. Alla dessa år av inventeringar av såväl stolpar som förna, lyftandet av stenar och stockar, pillandet i gräshögar och annat bös - ändå så har alltså den större markbärfisen undgått henne. Det säger mycket om hur svårfunnen arten är, vilket sannolikt förklarar utbredningskartans något splittrade fyndbild. Jag har hela tiden trott att den fanns i Ög, men att hitta den är en annan femma...
Efter fyndet var Monika själv inne på att det var just större markbärfis, så hon skickade den till mig för bekräftelse. Jag kunde konstatera att det banne mig var en sådan, men då det handlade om ett landskapsfynd så skickade jag den till C3 för ytterligare bekräftelse för att vara säker.
Med orden "det är verkligen den" så bekräftade även C3 fyndet - en 8 mm lång hona - och den första större markbärfisen (Sciocoris homalonotus) i Ög är nu ett faktum. Helgen är räddad!