Denna gång tänkte jag inte skriva om vad vi kan göra ute i naturen under November månad, utan jag vill berätta om våra fina ödlor som vi har här i Östergötland. För er som trodde att jag skulle skriva om insekter denna gång får hållas till tåls till senare tillfälle.
I Valdemarsvik och Åtvidabergs kommuner finner vi alla tre arter av ödlor. Det är Sandödlan, Skogsödlan och Kopparödlan. Den jag ska prata om idag är Sandödlan, som är känd som den vacker ödlan och då syftar jag främst på hanen.
Hanen har nästan en smaragdgrön färg under lektiden på våren. Den är även en av dom mest ovanlig ödlearterna i Sverige. Och som tur är så finns den här i Valdemarsvik samt i angränsande kommuner i sydöstra Östergötland. Om man har lyckats att skrämma ödlorna så att dom gömmer sig. Då är hanen betydligt djärvare än honan, det tar ca 5 till 10 minuter innan honan kryper fram. Hanen där i mot kommer fram efter 10 sekunder, i alla fall med de hanar som jag har fotograferade.
Under dom senaste 15 till 20 åren så har den minskat kraftigt i antal. I Valdemarsvik har den försvunnit från 8 kända lokaler. Sandödlan är därför rödlistad som ”sårbar” (VU) och föremål för ett särskilt åtgärdsprogram.
Om man ska nämna något positivt, kommer den globala uppvärmningen att öka förutsättningarna för sandödlan existens. Tack vare ett varmare klimat kan den då, sprida sig ända upp till Dalarna. Enligt Artportalen finns det några inrapporterade fynd som är validerade ifrån Dalarna. Om nu allt går vägen för den värme älskande ödlan, vill säga.
Sandödlan är en ganska kraftig ödla som blir upp till ca 22 till 24 cm från nos till svansspets och har 4 små plåtar mellan näsborren och ögat. Deras grundfärgen är gråbrun, uppbruten av så kallade ögonfläckar med mörka fläckar med vit kärna. Sandödlan trivs i torra miljöer med lågväxande ört- eller buskvegetation i anslutning till sandiga öppna fält. Jag har funnit mina ödlor på sydsluttningar i sand- och grustäkter samt längs med banvallen där det blir lite varmare. Hanarna ligger ofta på varma stenar och spana ut över sina domäner.
Väl mött ute i naturen Rolf Kokkonen
Denna bok är den enda som jag vet om innehåller familjen bastardsvärmare. Enda missen som jag ser det, är att Ängsmetallvingen inte finns med som artbeskrivning. Bo har tagit med flygtider, vingspann, habitat, värdväxter, fältkännetecken samt kartor var fjärilarna flyger i vårt avlånga land. För övrigt är det en bok som innehåller i stort sätt alla Svenska fjärilsarter. Några plus är att formatet är relativt liten och den väger inte så mycket. Därför går det bra att ta med den ut i fältet. Jag har genom åren snart bläddrat sönder mitt exemplar av boken. Och jag hittar hela tiden ny information om arter som jag själv inte har fotograferat och sätt ännu. Speciellt i avsnittet tillfälliga gäster i Sverige finns mycket intressant information om vad som kan gästa oss i framtiden.
Jag skulle nästan vilja säga bibeln. Den är stor och väger en hel del. Och det är inget man stoppar i byxfickan och går ut i naturen med. Den får allt ligga kvar i väskan tills man är i behov av den. Det är en fälthandbok över Sveriges samtliga dag och nattfjärilar. Där vi kan finna alla svärmar arter. Boken är rik på fotografier och har bra fjärilskartor över dom mest vanliga arterna. Boken innehåller kartor, vingspann, värdväxter och flygtider. Extra plus är alla larvbilder som finns med. Jag använder denna bok främst till alla nattfjärilar som jag lyckas få på bild. Den har hjälpt mig flera gånger att artbestämma fjärilar. Och har inte det lyckats, då vänder jag mig till Artportalen.