Gå till innehåll

3

Denna gång tänkte jag berätta lite om våra Apollofjärilar som vi har här i Östergötland eller rättare sagt på gränsen till Småland.

Apollofjärilen är Sveriges största vita fjäril och den fjäril som är något större är Makaonfjärilen. Obs! Den tillhör inte vitfjärilarna utan tillhör familjen riddarfjärilar.
Den är alltmer sällsynt fjäril som gärna äter nektar från tistlar och klintar längs med vägkanter. Nu för tiden ser man oftare dem på öppna steniga och klippiga miljöer utmed Östersjökusten och på Gotland. Under en del år kan det ske en explosion av fjärilar och då kan de flyga längre in i landet. Dessa bilder är tagna på  Åsvikelandets naturreservat samt Torrö naturreservat i Valdemarsviks kommun.

Apollofjäril Parnassius apollo
Apollofjäril Parnassius apollo

Det är en magnifik syn att få se denna stora vita fjäril flyga som en liten fågel längs med kusten. Apollofjärilen finns utmed kusterna i Småland, Östergötland, Sörmland och på Gotland. Förövrigt så minskar den sitt utbredningsområde i norden.

Apollofjärilen är en stor fjäril med en vingspann på 62 – 87 mm och honan är större och har mer svart pudring. Förutom att apollofjärilen är vit så har den två röda fläckar på nedre vingpar och svarta fläckar på övre vingpar. Larven lever främst på kärleksört och vit fetknopp. Den flyger från mitten av Juni och till slutet av Augusti. Apollofjärilen till hör familjen Riddarfjärilar.

Apollofjäril Parnassius apollo Larv
Apollofjäril Parnassius apollo Larv

Har ni inte sätt dessa giganter flyga? Då tycker jag att ni ska passa på i sommar och se dem. Om ni behöver en guide är det bara och hojta till, jag ställer upp.

Väl  mött ute i naturen Rolf Kokkonen

Grönsnabbvinge Callophrys rubi
Grönsnabbvinge Callophrys rubi

Under April månad kläcks våra första dagflygande fjärilsarter. Bland annat Tosteblåvinge,  Grönsnabbvinge , Ängsvitvinge  och Aurorafjäril.  Den art som brukar vara allra först ut är Grönsnabbvinge. Det  är en liten fjäril med karakteristiskt grön undersida och är en av våra allra vanligaste fjärilsarter. Tack vara sin gröna färg är den svår att få syn på när den sitter på gröna träd och buskar, som t.ex.  enbuskar, blåbärsbuskar och gran. Ska man lyckas att se den bör man först få se den landa på busken. Annars kan det bli mycket svårt att hitta den.

Grönsnabbvingen är en ganska så orädd fjäril som man kan komma mycket nära innan den blir skrämd. Denna fjäril är revirhävdande och oftast sitter på bestämda utkikspunkter.
Ställer man sig vid en sådan punkt och är stilla brukar fjärilen komma tillbaka efter en liten stund. Och då är man riktigt nära denna vackra fjäril.

Färgen på översidan är enfärgad gråbrun och undersidan är heltäckande grönt . Några små vita fläckar ses normalt nära bakvingens ytterkant. Den har ett vingspannet från ca 22 -26 mm. Den flyger från mitten av april till början av juni. Larven lever på blåbär, odon och lingon. Tidigare hette den Björnbärsnabbvinge.

Tosteblåvinge Hona lägger ägg. Celastrina argiolus
Tosteblåvinge Hona lägger ägg. Celastrina argiolus

När våra första dagflygande fjärilsarter kläcks, då känner jag att våren är här för att stanna.  Det är en härlig känsla att få se den första blåvinge flyga bland träd och buskar. Den art som jag pratar om är Tosteblåvinge. Det  är en medel stor blåvingeart som finns i nästan hela landet och är relativt vanlig. Oftast kan man få se dem flyga tillsamman med Grönsnabbvingen. Ovansidan av vingarna har den en blå färg och längs med ytterkanten en vit med växlande svarta band. Undersidan har en ljus nästan vitfärgad ton med inslag av blått närmare kroppen. Den har avlånga svarta fält ytterst och mera runda längre in mått kroppen. Man kan få se dem sitta på Lingon/blåbärsbuskar och lövträd.  Hanarna brukar i regel flyga högt upp längs med trädtopparna och letar efter honorna. Tosteblåvingen är betydligt skyggare än Grönsnabbvingen.

Tosteblåvinge Celastrina argiolus
Tosteblåvinge Celastrina argiolus

Med en vingspann på 23-33 mm så är den en medel stor blåvinge och den finns i nästan hela landet, förutom i fjällen och Lappland.

Flygtid från slutet av April till början av Juni. Den kan i sällsynta fall även flyga i Juli – Augusti.  Larverna lever på olika buskar som brakved, blåbär, odon, benved och skogstry.

Väl  mött ute i naturen Rolf Kokkonen

8

Jag vill gärna tipsa om några bra böcker för er som är intresserade av våra Svenska dagflygande fjärilar. Ibland är det inte helt enkelt att artbestämma fjärilar eller andra insekter för den delen. Och då kan det vara bra att man har flera böcker plus internet att tillgå. För att man ska bli helt säker på vilken art det rör sig om.

Min absoluta favorit är Bo Söderström bok om Svenska fjärilar, en fälthandbok.
Bo Söderström Svenska fjärilarDenna bok är den enda som jag vet om innehåller familjen bastardsvärmare. Enda missen som jag ser det, är att Ängsmetallvingen inte finns med som artbeskrivning. Bo har tagit med flygtider, vingspann, habitat, värdväxter, fältkännetecken samt kartor var fjärilarna flyger i vårt avlånga land. För övrigt är det en bok som innehåller i stort sätt alla Svenska fjärilsarter. Några plus är att formatet är relativt liten och den väger inte så mycket. Därför går det bra att ta med den ut i fältet. Jag har genom åren snart bläddrat sönder mitt exemplar av boken. Och jag hittar hela tiden ny information om arter som jag själv inte har fotograferat och sätt ännu. Speciellt i avsnittet tillfälliga gäster i Sverige finns mycket intressant information om vad som kan gästa oss i framtiden.

Nästa bok som jag vill slå ett slag för är Fältnyckeln ifrån Nationalnyckeln.
Fältnyckeln ifrån Nationalnyckeln
Denna bok är lite mindre i formatet och kanske passar ännu bättre i fältet än Bo Söderströms bok. Bo har ett finger med även i denna bok. Tyvärr innehåller den bara dagflygande fjärilsarter och inga bastardsvärmare. Just bastardsvärmare är ytterst vanliga arter efter midsommaren. Och man vill gärna kunna artbestämma även dessa små vackra fjärilar. Boken har kartor, vingspann, värdväxter samt flygtider. Jag tycker att boken är en bra nybörjare bok för den vetgiriga fjärilsobservatören. Ett extra plus får den för sina fina illustrationer på larverna.

En familj som jag saknar i bägge böckerna är dagsvärmarna. Denna familj kan vi finna i nästa bok som jag ska prata om. Nämligen boken Sveriges fjärilar av Håkan Elmquist, Göran Liljeberg, Morten Top-Jensen och Michael Fibiger.

Sveriges fjärilar av Håkan Elmquist, Göran Liljeberg, Morten Top-Jensen och Michael FibigerJag skulle nästan vilja säga bibeln. Den är stor och väger en hel del. Och det är inget man stoppar i byxfickan och går ut i naturen med. Den får allt ligga kvar i väskan tills man är i behov av den. Det är en fälthandbok över Sveriges samtliga dag och nattfjärilar. Där vi kan finna alla svärmar arter. Boken är rik på fotografier och har bra fjärilskartor över dom mest vanliga arterna. Boken innehåller kartor, vingspann, värdväxter och flygtider. Extra plus är alla larvbilder som finns med. Jag använder denna bok främst till alla nattfjärilar som jag lyckas få på bild. Den har hjälpt mig flera gånger att artbestämma fjärilar. Och har inte det lyckats, då vänder jag mig till Artportalen.

Sammanfattning är att jag tycker om mina böcker, men tar hjälp av internet ibland. Jag skulle inte vilja vara utan dessa härliga böcker som man kan bläddra i. Visst det finns andra fjärilsböcker på marknaden, men ingen som slår dessa ännu.