Fortsättningen
Femte dagen blev lite lugnare och vi gick bara 5 kilometer den dagen. Vi for till Kråkvik som ligger strax utanför Kiruna. Optimister är vi verkligen när det gäller fjärilar och insekter. Vår plan är att leta efter Disas gräsfjäril (Erebia disa) efter som det fanns en rapport på en flygande fjäril på lokalen. Och den skulle vi finna. Denna art flyger normalt jämna år men vi hoppades att vi skulle få se ett exemplar. Och mycket riktigt. Vi fick inte se någon fjäril i huvudtaget, fast vi var där tre gånger och letade.
Vi fortsatte till institutet för rymdfysik Kiruna. Där skulle vi se eller höra Nordsångare (Phylloscopus borealis). Denna sällsynta fågel har hörts flera gånger just här. Men när vi kommer så hör vi inget. Vi är på platsen tre gånger denna dag, men hör eller ser inget. Det gäller även Lappmes (Poecile cinctus) som skulle flyga några hundra meter bort. Så denna dag fick vi varken se Disas gräsfjäril, Nordsångare eller Lappmes.
Okej något borde vi ha sätt. Och det gjorde vi. Vi fick se flera Fjällmosaiksländor (Aeshna caerulea ) flyga på bägge platserna som vi besökte. Och de var inte fy skam att få se denna vackra trollslända. Efter som det var relativt varmt så var trollsländorna mycket blåa i färgen. Är det kallt så kan de ha en gråaktigt ton.
I Stefans fällan fick vi se sex stycken Mygglasvinge (Synanthedon culiciformis) när vi åkte hemåt. Alla sex släppte vi fria. Den här dagen blev inte så lyckad, men vi var lika glada ändå.
Den sjätte och sista dagen blev riktigt bra. Vi skulle göra ett nytt försök på Cievrracohkka och de små sjöarna vid Nikkaluokta. Och denna gång blev det till att ta helikopter upp på fjället. Och vi fick tillökning till vårt fjärilsgäng, nämligen Jesper Sandsjö klev in som fjärde person. Ju fler ögon som letar desto fler fjärilar hittar man. Och det stämmer bra, vi fann fler fjärilar denna gång. (individer)
Vi flög upp och blev avsatta på ca 1200 meter höjd av helikopterpiloten Patrik Forsberg. Det var som att sitta hemma i soffan när vi flög upp, man gungade fint hela vägen. Och landningen blev mjuk och fin. Jag hade räknat med en duns men den uteblev. Vi kunde nästan direkt hitta fjärilar, vi behövde bara gå ca 100 meter innan vi fann den första fjärilen. Och det var en Lappnätfjäril (Euphydryas iduna) som vi fick se först, en hane kom flygande. Där efter fick vi se flera lappnätfjärilar.
En sällsynt fjäril som blev nästan osynlig när den landade på fjället var Arktisk igelkottsspinnare (Holoarctia puengeleri), det är verklig en raritet i fjällvärlden. Vi fick verkligen anstränga oss för att se var den landade. Och till slut fann vi den sitta på stenen (bara för att den rörde på sig) och vi kunde ta några bilder på den. Vi fick se två stycken under denna tid vi var där.
En av våra största humlearter fick vi nöjet att se. Nämligen Polarhumla (Bombus pyrrhopygus) kom flygande och satt sig lugnt och fint strax intill oss. Den bökade omkring på marken och såg ut att leta efter något, vad det var vet vi inte.
En annan fjärilsart som vi letade efter är på Cievrracohkka sydsluttning var Arktisk pärlemorfjäril (Boloria chariclea). Vi fann tre stycken som flög omkring och satte sig så att vi fick tillfälle att fotografera dem. Alla fjärilar sitter med utspärrade vingar och undersidan av vingarna fick vi inte se. Vi fångade in en så att den fick lugna ner sig. När vi sedan släppte ut den så sitter den med ihopslagna vingar och visar oss undersidan.
Den sista arten vi är ute efter är Tundragräsfjäril (Oeneis bore) och kanske den svåraste arten att få se. Vi ser en flyga förbi i rasande fart och försvinner i fjärran. Och vi tänker att denna art får vi säkert ingen bild på. Men som sagt var, lite tur måste man ha. Rätt som det är så sätter sig en Tundragräsfjäril bara några meter ifrån oss. Lyckan är nu fullständig och vi fotografera den i ett lyckorus och nästan så att det tårar i ögonen.
Nu har vi tagit alla fjärilsarter i fjällen som vi var ute efter. Och tur är väll det för klockan går ovanligt fort i fjällen. Och det är för oss att ta farväl av Cievrracohkka för denna gång och vandra hemåt.
Söndagen blir vår avresedag och vi börjar att åka hemåt till Östergötland. Men först ska vi till Boden för att göra ett försök på Grön flodtrollslända. Vi misstänker att vi är lite för tidiga för den, lika så för den Grön mosaiksländan som vi försöker med dagen efter i Uppsala. Vi hittar ingen av dessa trollsländor. Vi stannar även till i Murjeksvägen i Jokkmokks kommun för att leta efter Turkos blåvinge (Aricia nicias).
Vi finner ett par som parar sig. Och det var ytterligare en ny fjärilsart för mig. Den elfte på denna resa. Vi fick även se ännu en sällsynt insekt igen. Och den arten heter Tajgablomfluga (Sphecomyia vespiformis) och den är bara inrapporterad 14 gånger på Artportalen. Nionde och sista övernattningen gör vi hos Håkan Igelström som bor i Bollnäs. Därifrån har vi bara ca 50 mil hem.
Sista dagen är det bara jag och Stefan som åker hemåt. Vi stannar till i Grinduga utanför Gävle och går längs fjärilsvägen för att hitta den sista fjärilen på resan. Och det är en Kattunvisslare (Pyrgus alveus) som jag vill finna. Vi gjorde ett försök på lördagen, när vi åkte norrut till Bollnäs. Den lördagen fann vi ingen Kattunvisslare (Pyrgus alveus) eller Turkos blåvinge (Aricia nicias).
Men den här dagen hittar vi bägge arterna på fjärilsvägen. Och det blir min tolfte nya fjärilsart för i år. Jag får väll säga att jag är himla nöjd med hela resan och att jag fick se 12 nya dagflygande fjärilsarter, plus en massa andra arter av insekter och blommor.
Slut ord:
Ja! Vad ska man säga! Vilken resa vi har gjort, mer än 400 mil med bil samt att vi har vandrat över 80 kilometer upp och ner längs fjällen. Och bara få uppleva fjällvärlden med dess vackra fjäll och sjöar. Det tar ett tag för att insupa alla intryck som man får, när man sitter högt upp på fjället och spannar ut över fjällandskapet. Efter den här långresan tar det 4 till 5 dagar innan vi landar och vi känner oss återställda i kropp och själ.
Skulle jag göra om resan? Ja! Det vill jag nog göra, om några år. Men vi planerar redan för nästa års resa. Det kan bli upp till Härjedalen och Jämtland. För att göra ett nytt försök på Violett guldvinge och Fjällvickerblåvinge.