Återigen har vi fått fint besök från Finland. Förra gången var det Aspskimmerfjäril som kom till vårt land. Jag får säga att den fjäril är fortfarande kvar i Sverige. Larmet gick redan på måndagen (1/8) i förra veckan. Ve och fasa att man måste jobba. Det blev en lång vecka tills lördagen uppenbarade sig. Och att vi fick komma iväg. Det var inte bara jag som gick och väntade, det var flertalet av fjärilsbesökarna som också fick vänta. Vi fick gott om tid att prata med många av fjärilsskådarna.
Tidigt på lördagens morgonen åkte vi upp till Tyresta nationalpark och närmare bestämt till något som heter Flomossen.
Vi fick förhandsinformation om att det kunde ta tid att finna fjärilen. Och mycket riktigt fick vi gå och leta i ca 2 timmar innan vi fick se den första fjärilen. Vi fann den vid kraftledningsgatan en femtiotalet meter upp på en berghäll. Den andra tog bara ca 1,5 timmar innan vi fick se den på ängen. Så troligen var det två olika individer vi såg. Enligt Bo Söderström kan det vara 3 olika individer som flyger i området. Det som är lite oroväckande, är att det bara är hanar som har blivit observerade i området. Någon hona har inte sätts till ännu. Jag hoppas att det finns en eller flera honor i området, så att vi kan få se dessa fjärilar även i nästa år.
Skuggpärlemorfjärilen tillhör familjen pärlemorfjärilar och närmaste släkting är Silverstreckad pärlemorfjäril. Den är ganska lik silverstreckade men det som skiljer dem åt, är framför allt den runda spetsen på över vingpar. Tidigare namn är Trubbvingad pärlemorfjäril. Samt att hanarna har två doftribbor på över vingpar och att honan har en vit fläck nära vingspetsen.
2019 är det året vi fick se aspskimmerfjärilen för första gången. Här är en bild på mig och aspskimmerfjäril i profil.
